Igår kväll blev min tå värre, och svullade och blev alldeles varm. Jag kände krypningar och stickningar ända upp till knät, och det bultade och känseln på själva tån var i princip borta. Jag kunde heller inte gå, och det gjorde så ont att jag fick panik, och i princip bara ville hugga av den förbannade tån. Tänk att något så litet kan göra så fruktansvärt ont?
Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och pratade med en sjuksköterska.
Det jag fick höra var i princip att om det blir värre - åk in akut, träffa en akutläkare, eller om det inte blir bättre - åk in akut, träffa en akutläkare. (Kan ju bli blodförgiftning och amputation)
Känslan jag hade i foten och benet påminde så sjukt mycket om malta, så jag började tänka att nu är det dags för rullstol, kryckor, kåvepenin och morfin igen... Det är ju detta som är nackdelen med det som faktiskt hände där, och det är att jag kan få tillbaka det igen, om jag skadar mig och får in bakterier.
Nu har jag aldrig mer haft problem med det sen dess, men man kan ju inte hjälpa att man blir orolig.
Anyway... idag är det faktiskt bättre igen, så jag struntar helt enkelt i att åka in, och hoppas på att resten sköter sig självt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar