Rea på Lyko!

Snubblade in på Lyko (Länk till kampanjerna) och såg att dom har helt galna priser nu på Isa Dora läppstift och Make Up Store's microshadows, bland annat! Det är riktigt bra priser, sjukt sugen på att lägga en stor order! Men jag har inte riktigt behovet just nu, så jag tipsar istället :)

Brun!!!

 Jag saknar verkligen att vara så där lagom gyllenbrun, kan det inte bli sommar snart?
Man känner sig så himla fräch och fin med lite mer färg på sig och det går inte åt lika mycket smink!
Brun nu tack! Jag har kört rätt mycket med brun utan sol, men det släpper ju så himla fort, och sen är man en blekfis igen!

Målarbok för vuxna

När jag var i ullared sist så kunde jag inte låta bli att köpa en sån där målarbok för vuxna.
Bara ett par månader före det så hade jag läst en artikel om hur bra det skulle vara som avkoppling och så.
Jag har nu provat litegrann och märker att det är riktigt avstressande, och ger ett slags mysigt lugn inombords.
För er som inte har provat, rekommenderar jag er att göra det!
Det är både roligt och lugnar nerver! :)
Egentligen ska man ha färgpennor, men jag kör med stabilo's smala tuschpennor, jag gillar skarpa färger med massa pigment! :)

But why?

Jag googlade lite på bilder på håruppsättningar med flätor, 

och snubblade över den här bilden. 

Jag kan inte begripa varför man skulle vilja ha en sån här frisyr! 

Den påminner mig lite om hockeymasken från fredagen den 13:e! Hahaha

Måste vara en riktig utmaning att äta mat med allt hår i vägen ;) 

A Fine Frenzy - The Minnow & the Trout

Den här låten är bara så fin! <3

"The Minnow & The Trout"

Help me out said the minnow to the trout
I was lost and found myself swimming in your mouth
Help me chief
I've got to plans for you and me
I swear upon this riverbed
I'll help you feel young again

Not your every day circumstance
Hummingbird taking coffee with the ants

Please, I know that we're different
We were one cell in the sea in the beginning
And what we're made of was all the same once
We're not that different after all

Help me out said the eagle to the dove
I've fallen from my nest so high above
Help me fly
I am too afraid try
Now saddled with a fear of heights
I'm praying you can set me right

Not your everyday circumstance
Elephant sharing peanuts with the rats
And I said

Please, I know that we're different
We were one cell in the sea in the beginning
And what we're made of was all the same once
We're not that different after all

We are tied in history
Connected like a family

Please, I know that we're different
We were one cell in the sea in the beginning
And what we're made of was all the same once
All the same
We're not that different after all

Töja öronen

Jag håller på och töjer öronen litegrann nu. Jag hade 5mm töjningar för några år sedan, men de växte igen helt till normal storlek när jag tog bort dem och satte i vanliga örhängen. Nu tänkte jag göra samma sak igen så det kommer alltså bli små gulliga pluggar sen, med möjligheten att ta bort dem om jag skulle ångra mig i framtiden.

Jag tänkte dessutom att jag skulle skriva här hur jag gör, utifall att det finns nybörjare där ute som vill ha tips. Jag tar inget ansvar för eventuella konsekvenser och är ingen expert, jag kan vara lite crazy ibland!

Säg att man har vanliga örhängen i öronen, då är hålen riktigt små! Jag vet inte exakt men typ 1-2 mm?
Jag gick in på en sida i alla fall och beställde hem töjstavar. Den minsta är så liten att den går in en liten bit innan man börjat töja.
Den största är 6 mm och det blå smycket är 3mm.
Man behöver mycket glid, och det är viktigt att man ser till att man är ren och inte har någon infektion i öronen eller så.
Sen är det bara att trycka in töjstaven försiktigt och vrida på den. Jag gillar naturliga produkter så jag kör helst med ekologisk olivolja när jag gör sånt här.
Jag pillade med detta i ca 30 min och kunde efter det trycka in 1,6 mm piercingar i vardera öra.
Det ena örat kändes lite irriterat efteråt, så jag har inte gjort något mer där utan låter det vila, medan det andra örat har jag fått in en 1,2 tillsammans med 1,6.
Man ska ju inte töja för fort och det är superviktigt att man har tålamod! Men på något sätt är det nog lite fusk för mig eftersom jag haft det lite töjt innan, så det går nog fortare för mig?

När jag känner att öronen fått vila tillräckligt kommer jag fortsätta och jag tar det i öronens takt. Båda kommer inte bli klara samtidigt, men det kan man faktiskt leva med! Det blå smycket ska in snart, det är ju bara 0,2 mm större än hålet på vänster. Och det andra örat ska jag låta vila ett par veckor nu tror jag. Om typ en månad har jag nog mina söta små pluggar på plats!

Onödig info

Lite kul statistik! jag såg att ungefär 30% av alla mina läsare befinner sig i USA. Jag kan inte se allt, men jag ser vart i världen klicken kommer ifrån o.s.v. Tycker det är lite kul att så pass många har hittat hit världen över :) Förutom USA är Ryssland och Storbritannien också i topp.

Jag antar att detta betyder att jag måste skriva mer korrekt svenska så att det blir lättare med google translate ;) hehe

Annan onödig info: inlägget om gelenaglar har haft sjukt många klick (snart 4000), varav det mesta är från er som söker på just gelenaglar och att bygga egna. Vad roligt att mitt inlägg ploppar upp på förstasidan på google :)

Självförtroende

När man tar selfiesar, så brukar de flesta se mer eller mindre allvarliga ut, göra duckface eller så.
Jag har själv märkt att det är rätt sällan jag faktiskt ler och visar tänderna, har sånna komplex över dem!
Tycker de är alldeles för små och pluttiga, en aning sneda och gula.
Jag är inte direkt expert på att ta hand om de heller! Jag röker, snusar ibland, dricker massa kaffe och älskar vin, både vitt och rött.
Jag är inget större fan av godis, det får jag väl vara glad över, haha :)

Det är konstigt det där med komplex, det kvittar vad folk säger och hur många komplimanger man får...!
Jag brukade ha massa andra komplex förut, mitt hår... som ser ut som pudelfluff när jag inte gör något åt det. När jag var i tonåren brukade folk kalla mig för häxan, antagligen p.g.a fluffet.
Min näsa har jag i princip alltid hatat också, eftersom jag har en knöl på den. Jag har accepterat den nu men avskyr bilder från sidan haha.
Min mun har jag faktiskt fortfarande komplex över, läpparna alltså. Tycker de är alldeles för små!
Så jag målar de oftast större, men det är svårt att göra det snyggt!
Mina ögonbryn... ja usch! De är helt raka så jag plockar helst bort allt och gör min egna böj ;)
Ja.. listan kan göras lång!

Men vad hjälper det egentligen att ha komplex? Man mår ju bara sämre då!
Jag fick det här utseendet, det är mitt utseende att bära. Varför ska jag ändra på det? Då är jag ju inte jag längre! Hårfärger och så, det är inte samma grej tycker jag. Variation är kul! Men att spruta in saker här och där och att operera sig är nog att gå lite för långt... Jag skulle lätt kunna tänka mig bröstimplantat, men det är för att jag har vägt mer för några år sen och då hade värsta bomberna, och det saknar man ju :P Jag vet inte riktigt jag... Om jag hade miljoner skulle jag säkert piffa till mig lite, men jag skulle nog ångra mig efteråt, för då har jag ju tappat en del av min identitet.
Jag är jag och det är det som är meningen. Jag är fin som jag är (med smink haha) ! <3

Puss på er! :)

Annan Look

Lattjade lite med en annan sminkning och piercingar igår. Lite kul ibland att kunna sätta i dom när man känner för det ;) Rätt sjysst alltså! Mitt ena ögonbryn ser lite mongo ut, det är för att jag inte orkade plocka dem, de är sjukt ojämna :P

Bara för att jag är piercad och hålen finns kvar, så kan de va kul att testa en ny look, även om det bara är för en kväll! #piercings #blonde #swedish #bohohair #labret #mouche #nosepiercing #lippiercing #makeup

Ett foto publicerat av Terese Linder (@terejz) Jan 21, 2016 kl. 11:07 PST

HTML

Det här med att de har återskapat Lunarstorm, eller Stajlplejs som det nu heter var ju riktigt kul :)
Jag minns när jag gick i högstadiet och var en riktig Lunarnörd!
Kunde sitta i timmar och lattja med krypinkoderna för att få ett perfekt krypin :P
Lam som jag är så ska jag dessutom spara på allt, så jag upptäckte att jag hade en del gamla html koder liggandes på en gammal hårddisk.
Testade såklart att klistra in de på Stajlplejs men det gick inte.
Då kom jag ju att tänka på att bloggen har html, så jag klistrar in ett moderniserat men gammalt smakprov på min tonårstalang, nämligen html ;D Texten här nedanför är i själva verket lika lång som hela min novell jag skrev innan, hahaha.


Terese
Namnet kommer från grekiskan och anses betyda "jägarinna" eller "hon som kommer
frÂn Thera", en ö i Egeiska havet.


...Riktig Lycka är...
...Att äta utan att tänka på hur tjock man blir


..... Rosa är fint <3


-------------v---[ TERESE LINDER!! ---v---


--"Why Do I Give My Time To People Who Dont Care If I Live Or Die"


---------------.--[v] --------[v] ------------------[v]-------------"Float like a butterfly, sting like a bee"

-.-.-.-.-.-.-..--.-.-. P R I N © E S S-...

..........Mode är nått man köper.

v........x x x......xStil är nått man har

Dreadful?

Åhhhh, jag tycker det är så galet fint med tunna små dreads i ljust hår!! Gissa om jag är sugen på att prova!! Men är lite för feg för att "dreada" mig på riktigt... :/ Fast om det skulle bli så här bra så varför inte? :P I somras körde jag "fegvarianten" och flätade vanligt men de va så pass många och så små att det kändes lite som mini dreads, eller det såg iaf ut så när det hade växt ut lite :P Det var djävulskt jobbigt att plocka bort dock...

Lägenheten i Norrköping 2014

Jag tänkte jag skulle bidra med ett inlägg om hur jag bodde när jag bodde i Norrköping 2014, mest eftersom jag i tidigare inlägg skrev om hur mysigt det var. Så här kommer lite bilder! Först på hur det såg ut som tomt, och sen på hur jag inredde den lilla mysiga 1:an på 34 Kvm :)

Hallen

Köket

Badrummet

Rummet, med balkong

Rummet

Med lite shabby inredning i köket ;)

Detaljbild

I full fart med att packa upp och diska allt, FÖR HAND!!!

Sminkhörna Hall

Gjorde egen mediamöbel/nattduksbord med hjälp av gamla trälådor och en gammal tv bänk, samt pallbockar. Målade allting i vitt!

Samma sak som ovan, vitt vitt vitt! ;)

Soffhörnan

Detaljbild

Sovhörna/skrivbordshörna

Detaljbild

Detaljbild

Sängen (dock innan jag fick dit en vit malm sängram)

Säng med ramen på plats

Badrum

Badrum

Den riktigt läbbiga källaren, där man fick tvätta...

Utanför, sensommar

Utanför, vinter

 Den mysiga allén

 Höstpromenad längs spåret

Smothievecka

Den här veckan försöker jag vara lite mer nyttig och kör smothiesar till lunch och soppa till middag.  ;)

Just den här smothien är gjord på mango/vaniljyoghurt, banan och kiwi. Mums!

Dagens Visdomsord

Det är nog inte många som tänker så, men det stämmer faktiskt på ett eller annat sätt.

Man ska vara tacksam för allt man har, oavsett hur mycket mer man vill ha.

Att vilja ha saker blir man inte lycklig av, för man får inte alltid det man vill ha.

Får man allt man vill ha så finns alltid begäret att vilja ha mer efter det.

Därför ska man istället glädjas åt allt det man har som är värt att vara tacksam för.

Och då, när man minst anar det och utan att man förväntar sig det, så kommer något bra att ske ;)

Lika som bär?

Haha, tycker fortfarande det är lite kul att vissa har sagt att jag liknar Scarlet Johanson på den här bilden. ^^Vad tycker ni? Jag håller nog inte riktigt med :P

 

Step up

Ingen här på jorden är perfekt, inte ens jag.

Många av er där ute tror säkert det eftersom jag i princip aldrig nämner mina brister, fel, motgångar och problem.
Vem vill läsa om sånt egentligen?
Då slog det mig att det är ju faktiskt det som är intressant. Exempelvis att läsa en blogg om en tjej som faktiskt kämpar och tar sig framåt, det är mer spännande än att bara spana in modebilder och sminktips.
En blogg med mer egna tankar och värderingar, med mer personliga tips, tips om hur man blir en bättre människa, hur man ska orka kämpa när saker och ting går fel.
En blogg om en tjej som kanske inte  är så ytlig som bloggen visar.
En blogg om saker man kan ha nytta av att läsa om, för att man kanske själv har hamnat i en svacka och finner tröst i att man inte är ensam om det, samt får idéer på hur man kan göra det bättre.
Jag har varit ytlig i min blogg, rädd för att kliva fram och vara för personlig.

Jag skäms inte, för jag kämpar dagligen för att försöka bygga upp mitt liv igen, som slagits i spillror gång på gång, efter motgångar, dödsfall, otur, ekonomisk kris, jakt på boende och uppe på det, ensamhet!

Jag levde det där perfekta livet som gift i Jönköping, i en nyrenoverad citytvåa på femte våningen, bara 3 minuters promenad från Harrys/Sliver och med Evergreen Pizzeria runt hörnet.
Vi hade en stor balkong i söderläge och en fransk balkong mot norr. Vi hade fina nya möbler och fina nya vitvaror. Jag hade en rosa walk in closet med sminkvrå. Ja.. Det var verkligen helt perfekt!
Eller det verkade så utåt.

Vi gick varandra rätt mycket på nerverna p.g.a många olika problem som uppstod, bland annat ett sent missfall och dyra räkningar, men det som tog knäcken på mig var när jag förlorade min syster. Då flydde jag till Belgien och till en kille som jag då trodde jag va riktigt störtkär i, Men det var nog bara så att vi hade pratat lite under den tuffa perioden och jag kände någon form av trygghet i det, och tvekade därför inte i att bara dra därifrån.
Jag tänkte inte ett dugg på den dåvarande situationen och att försöka lösa allt, för det kändes redan hopplöst och vi hade redan diskuterat skilsmässa.

Jag stannade några veckor i Belgien och kom sen hem till verkligheten. Det var då dags att ordna med försäljningen av lägenheten och börja bestämma vem som skulle få vad. Kort därefter åkte jag tillbaka till Belgien och stannade ca 1,5 månad och då kändes det så pass på riktigt att vi hade pratat om att jag skulle flytta in där, men det blev aldrig så. Jag reste tillbaka till Sverige för att sedan skynda mig tillbaka till Jönköping i sista stund och intensivpacka. Lägenheten hade hunnit bli såld och den skulle överlämnas rätt fort. Det var intensiva dagar, men allting löste sig rätt smidigt. I samband med att allt blev klart med lägenheten och flytten från Jönköping bröts kontakten med Belgien och jag började om på nytt.

Jag har flyttat runt från stad till stad, jag har provat att bo själv, vara sambo, vara inneboende och bo hemma hos mamma och även min syster. När det var som allra värst spenderade jag ett par månader i min döda systers lägenhet, för det var för svårt att hitta en egen lägenhet just då, och jag hade ju ordnat jobb och så, så det kändes då som det enda rätta. Det var en tung period i mitt liv, att vara där utan henne, att använda hennes saker, laga mat i hennes kök osv. Det har satt starka spår i mig och gjort mig något kall. Jag var tvungen att bli kall för att orka med den perioden.
Tids nog fick jag min egna lägenhet som var jättefin, en central och renoverad 1:a bara 2 kvarter från jobbet. Det var rena rama lyxen. Lite tur ska man väl få ha? Det kändes ensamt, men jag hade ju min hund som höll mig sällskap, och vi brukade ta mysiga promenader längs med promenaden med den fina allén. Jag storstrivdes i mitt fina kök och älskade att stå där och laga middagar till mig själv, som jag sedan frös in. Jag försökte leva så ekonomiskt jag bara kunde, för ekonomin hade fått en rejäl käftsmäll efter skilsmässan, jag tänker inte gå in på anledningar och orsaker gällande det nu.

Jag hade det oförskämt bra i Norrköping och trivdes med allt! Sen valde jag att ta steget i slutet på 2014, steget att säga upp mig från jobbet, säga upp min lägenhet och omplacera min hund för att flytta till Stockholm till en kille som jag då pratat med i kanske ett halvår, men i själva verket hade vi setts redan 2007 på ett bröllop och hade haft kvar varandra på msn och facebook. Lite smått galet kan man tycka. Det var ett riktigt stort kliv för mig att ta, eftersom jag precis hade fått ordning på mitt liv igen och det rullade på fint! Men det var ju inte bara kärlek utan det var ju också så att jag hade fått jobb på ett ställe jag ville jobba på och att jag hyrde i andra hand, så kontraktet skulle ändå gå ut rätt snart. Det kändes förstås logiskt då att ta klivet mot nya möjligheter.
Så gjorde jag det! I början gick allt jättebra, jag trivdes riktigt bra och jobbet va kul!
Dock störde jag min på Stockholms kollektivtrafik, främst spårvagnstrafiken under vintern, och att det var så långt att ta sig överallt fast man bodde rätt centralt.

Jag hade nog aldrig riktigt bearbetat min systers bortgång under 2014, eftersom jag flydde från allt.
Det "backfired" i början på 2015 och jag hamnade i en djup depression och började klaga och gnälla på det mesta och tyckte att det var alla andras fel att jag mådde dåligt.
Till slut fick jag sertralin utskrivet, och atarax. Under den här tiden var jag sjukskriven, för jag mådde alldeles för dåligt för att kunna ta mig utanför dörren. Det blev bättre med tabletterna, jag blev gladare, men dom hjälpte mig inte riktigt med bearbetningen.

Jag hjälpte mig själv.
Kort efter att jag fick sparken åkte jag till min familj och spenderade tid med dem, det kändes som det enda rätta. Jag levde i en något dimmig värld där jag hade svårt att se allvaret, men samtidigt mådde jag bättre inombords. Ett par månader stannade jag med familjen för att sedan ge mig upp till Stockholm igen för att hämta prylar och kläder.
Jag bestämde då att jag inte skulle komma tillbaka till Stockholm mer.
När jag kände mig stark nog tog jag steget att sluta med alla tabletter.
Jag trappade inte ner, utan jag slutade tvärt (från maxdos), vilket i vissa fall kan vara dödligt, men jag kände sån ilska på mig själv och att jag inte tagit itu med allt innan, att jag för en stund slutade bry mig om konsekvenser och biverkningar.
I vilket fall gick allt bra och jag började bli mig själv igen, det kändes så härligt att få vara sig själv!
Så härligt att det gjorde mig gladare än innan!

Jag har nu varit helt utan alla tabletter i ca ett halvår, och den tiden har varit helt okej för mig, istället för jobbig som innan. Detta trots att jag ivrigt sökt jobb och fått kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Alltså går det att vara glad och må bra även fast man är arbetslös, pank, känner sig ensam utan sina vänner, är inneboende, och aldrig kunna unna sig något riktigt roligt.

Från deppig och hade precis ALLT! till glad och känner mig som Buddha! ;)

Jag har öppnat upp ögonen och insett att man behöver inte ha allting man vill ha. Man behöver inte pengar, man behöver inte bo flådigt. Det enda man behöver är vänner och familj som finns där för en, och lyssnar när man behöver prata. Man behöver kärlek, närhet, och stöd! Och framförallt så behöver man förstå att det finns hur många som helst där ute som också har det tufft!

Jag har inte berättat något x antal andra faktorer som påverkat allting.
Skulle jag göra det så tror jag nog att en del av er skulle börja böla.
Kanske skriver jag en bok en vacker dag ;)

xo xo  ^^

Curve (2015) - Official Trailer

Måste bara tipsa om filmen Curve. Jag låg uppe sent och glodde på den och den var riktigt nervkittlande! Och jag blev så irriterad på psykopaten i filmen att jag bara ville slå in skallen på honom! Grymt spännande och bra gjord! Se den ;)

Vill ha sommar!

Åhhh, jag vill ha sommar och värme nu så att man kan springa runt me klänning o klack o va brun o fin! *längtar efter värmen*

Novell - Mardrömmen

Jag höll på och rotade bland lite äldre dokument och råkade hitta den här novellen, som jag skrivit för ungefär 10 år sedan. Läste den och blev lite förskräckt, mest över att jag skrev så grovt, eller vad man nu ska kalla det. Enjoy haha!

Mardrömmen

Hon hade allt det där som de flesta andra skulle vilja ha, men det gjorde inte henne särskilt lycklig, för det spelar ingen roll när man mår psykiskt dåligt.

Malin hade växt upp i den ultimata ”Svenssonfamiljen” och hade egentligen aldrig något att klaga över, förutom sina hemska mardrömmar, som hon alltid höll för sig själv. Hon hade många tankar och funderingar om livet och hon var nästan bergssäker på att det var så här livet fungerade: man valde sitt eget liv och hur allt skulle att bli, det var det som kallades ödet. När man dog så kom själen tillbaka till där man var innan man levde. Där fick man göra en utvärdering av hur man har levt sitt liv. Man valde alltså även alla tragedier som skulle hända en själv. (Förutom folks handlingar, man kunde inte påverka det som omgivningen gjorde) Det fanns dock några begränsningar, om man har levt ett bra liv och varit en god människa fick man en högre standard i sitt nästa liv, och vice versa. 

Malin trodde starkt på den teorin, och visste att hon hade levt förr, flera gånger faktiskt.

Ett av hennes tidigare liv hade utspelat sig på 40-talet, där hade hon varit en dåvarande modern hemmafru i 25-års åldern, men tyvärr hade blixten slagit ner i huset hon bodde i, och det utplånades helt, och hon med.

Många nätter kunde Malin vakna upp alldeles kallsvettig av oro, men det enda hon kommit ihåg efter nätternas mardrömmar var den hemska känslan av att brinna upp, och sen blev allt svart. Smärtan hon kände i sina drömmar var näst intill verklig, men i den senaste drömmen kunde hon inte skilja på dröm och verklighet.

Hennes senaste dröm utspelades i olika episoder, där varje episod var ett av hennes tidigare liv, där hon i slutet alltid kommit i kontakt med eld och mysteriskt nog avlidit. Den sista episoden i drömmen var hennes nuvarande liv. Hon hade aldrig drömt om framtiden förut, så hon visste inte om det hon drömde var sant eller om det bara var påhittat av hennes undermedvetna. I vilket fall så gick drömmen såhär: Hon och hennes bästa vän Åsa var på väg till solariet för att fixa till solbrännan innan badsäsongen drog igång. Allt var precis som vanligt och de la sig ner i varsitt solarium med skyddsglasögon och hörlurar på. Ingen la märke till att Malins solarium började blinka helt utan anledning, och Malin brydde sig inte heller om att temperaturen steg, hon tänkte bara att det är väl så det ska vara. Hon hade ju trots allt aldrig solat i ett solarium förr, så då kan det vara svårt att veta hur det fungerar. Hennes rygg började svida efter en stund, och fötterna kändes nästan brännheta, då fick hon panik och kunde knappt andas i värmen. Hon ropade på Åsa men fick inget svar. Hon försökte komma ut men locket till solariet gick verkligen inte att rubba. Hon ropade och skrek, men ingen hörde. Hon gav upp, Det började brinna och till slut kom en explosion. 

Malin vande sig aldrig vid dessa hemska drömmar och hon berättade aldrig om dem för någon, inte ens för Åsa.

Åsa var en flummig tjej, den typen som aldrig kunde passa tider och som alltid ”glömde halva väskan” hemma. Malin och Åsa umgicks näst intill varje dag och gjorde en hel del meningslösa saker, såsom att bara ligga på gräset och räkna moln som hade roliga silhuetter, eller räkna alla röda bilar som åkte förbi. 

Sommaren hade börjat närma sig med stora steg och Åsa föreslog att de skulle försöka göra sig fina till badsäsongen. Hon hade aldrig solat i solarium förr så  hon tänkte att de skulle testa och se hur det var. Egentligen kände Malin att hon inte borde, med tanke på den senaste drömmen hon haft men hon ville inte framstå som en mes så hon sa inget om det. 

De gick dit, de läste sig till anvisningarna som stod på en tavla som hängde på väggen i det obemannade Sola dig brun väntrummet och la i pengar i varsin automat för att köpa skyddsglasögon och betala för det de kom dit för. Allt kändes bra och det var förstås lite pirrigt, som alltid när man ska testa någonting nytt. De la sig ner i varsitt solarium i samma rum med skyddsglasögon på och varsin mp3. Ingen av dem la märke till att Malins solarium började blinka helt utan anledning, och Malin brydde sig inte heller om att temperaturen steg, hon tänkte bara att det är väl så det ska vara. Hon hade ju trots allt aldrig solat i ett solarium förr, så då kan det vara svårt att veta hur det fungerar. Plötsligt kände hon ett obehag i hela kroppen, det var som om någon viskade i hennes öra att hon skulle skynda sig ut därifrån. Malin började genast tänka på sin dröm, men eftersom hon aldrig drömt om framtiden förut tänkte hon att det bara var ren inbillning så hon totalignorerade det och solade vidare. Hennes rygg började svida efter en stund, och fötterna kändes nästan brännheta, nu fick hon panik för första gången och kunde knappt andas i värmen. Hon ropade på Åsa men fick inget svar. Hon försökte komma ut men locket till solariet gick verkligen inte att rubba. Hon ropade och skrek, men ingen hörde, det var ingen där förutom Åsa. Ingen kunde höra. Malin ville inte tro att hennes liv skulle få ett tvärt slut, hon ville inte dö. Vad skulle hända nu? Varje andetag blev jobbigare och jobbigare, det fanns inget att göra. Hon gav upp och försökte förbereda sig på en otäck död. Allting blev svart.

Hon vaknade upp i en näst intill overklig dimma, det kändes som hon hade haft en dröm, hon gnuggade ögonen och tittade sig runt, men det här var inte hennes sovrum, vad konstigt  tänkte hon.

-Hallå, hur är det med dig egentligen? Sa Åsa och log mot henne.

-Fy fasen, jag vill aldrig mer välja ett liv där jag måste uppleva smärta när jag dör, nästa liv jag väljer ska få ett lyckligt slut, sa Malin.

Åsa höll med, det var bara det att Malins själ hade en förbannelse över sig som innebar att hon alltid skulle avsluta sina liv i eldslågor, hon var fördömd till evigt lidande, detta därför att i hennes allra första liv hade hon varit en seriemördare och detta lidande hade hon på så vis gjort sig förtjänt av...

Malin fick ta sitt straff i all evighet, det är det som folk kallar för helvetet.

Av Terese