Mardrömmen
Hon hade allt det där som de flesta andra skulle vilja ha, men det gjorde inte henne särskilt lycklig, för det spelar ingen roll när man mår psykiskt dåligt.
Malin hade växt upp i den ultimata ”Svenssonfamiljen” och hade egentligen aldrig något att klaga över, förutom sina hemska mardrömmar, som hon alltid höll för sig själv. Hon hade många tankar och funderingar om livet och hon var nästan bergssäker på att det var så här livet fungerade: man valde sitt eget liv och hur allt skulle att bli, det var det som kallades ödet. När man dog så kom själen tillbaka till där man var innan man levde. Där fick man göra en utvärdering av hur man har levt sitt liv. Man valde alltså även alla tragedier som skulle hända en själv. (Förutom folks handlingar, man kunde inte påverka det som omgivningen gjorde) Det fanns dock några begränsningar, om man har levt ett bra liv och varit en god människa fick man en högre standard i sitt nästa liv, och vice versa.
Malin trodde starkt på den teorin, och visste att hon hade levt förr, flera gånger faktiskt.
Ett av hennes tidigare liv hade utspelat sig på 40-talet, där hade hon varit en dåvarande modern hemmafru i 25-års åldern, men tyvärr hade blixten slagit ner i huset hon bodde i, och det utplånades helt, och hon med.
Många nätter kunde Malin vakna upp alldeles kallsvettig av oro, men det enda hon kommit ihåg efter nätternas mardrömmar var den hemska känslan av att brinna upp, och sen blev allt svart. Smärtan hon kände i sina drömmar var näst intill verklig, men i den senaste drömmen kunde hon inte skilja på dröm och verklighet.
Hennes senaste dröm utspelades i olika episoder, där varje episod var ett av hennes tidigare liv, där hon i slutet alltid kommit i kontakt med eld och mysteriskt nog avlidit. Den sista episoden i drömmen var hennes nuvarande liv. Hon hade aldrig drömt om framtiden förut, så hon visste inte om det hon drömde var sant eller om det bara var påhittat av hennes undermedvetna. I vilket fall så gick drömmen såhär: Hon och hennes bästa vän Åsa var på väg till solariet för att fixa till solbrännan innan badsäsongen drog igång. Allt var precis som vanligt och de la sig ner i varsitt solarium med skyddsglasögon och hörlurar på. Ingen la märke till att Malins solarium började blinka helt utan anledning, och Malin brydde sig inte heller om att temperaturen steg, hon tänkte bara att det är väl så det ska vara. Hon hade ju trots allt aldrig solat i ett solarium förr, så då kan det vara svårt att veta hur det fungerar. Hennes rygg började svida efter en stund, och fötterna kändes nästan brännheta, då fick hon panik och kunde knappt andas i värmen. Hon ropade på Åsa men fick inget svar. Hon försökte komma ut men locket till solariet gick verkligen inte att rubba. Hon ropade och skrek, men ingen hörde. Hon gav upp, Det började brinna och till slut kom en explosion.
Malin vande sig aldrig vid dessa hemska drömmar och hon berättade aldrig om dem för någon, inte ens för Åsa.
Åsa var en flummig tjej, den typen som aldrig kunde passa tider och som alltid ”glömde halva väskan” hemma. Malin och Åsa umgicks näst intill varje dag och gjorde en hel del meningslösa saker, såsom att bara ligga på gräset och räkna moln som hade roliga silhuetter, eller räkna alla röda bilar som åkte förbi.
Sommaren hade börjat närma sig med stora steg och Åsa föreslog att de skulle försöka göra sig fina till badsäsongen. Hon hade aldrig solat i solarium förr så hon tänkte att de skulle testa och se hur det var. Egentligen kände Malin att hon inte borde, med tanke på den senaste drömmen hon haft men hon ville inte framstå som en mes så hon sa inget om det.
De gick dit, de läste sig till anvisningarna som stod på en tavla som hängde på väggen i det obemannade Sola dig brun väntrummet och la i pengar i varsin automat för att köpa skyddsglasögon och betala för det de kom dit för. Allt kändes bra och det var förstås lite pirrigt, som alltid när man ska testa någonting nytt. De la sig ner i varsitt solarium i samma rum med skyddsglasögon på och varsin mp3. Ingen av dem la märke till att Malins solarium började blinka helt utan anledning, och Malin brydde sig inte heller om att temperaturen steg, hon tänkte bara att det är väl så det ska vara. Hon hade ju trots allt aldrig solat i ett solarium förr, så då kan det vara svårt att veta hur det fungerar. Plötsligt kände hon ett obehag i hela kroppen, det var som om någon viskade i hennes öra att hon skulle skynda sig ut därifrån. Malin började genast tänka på sin dröm, men eftersom hon aldrig drömt om framtiden förut tänkte hon att det bara var ren inbillning så hon totalignorerade det och solade vidare. Hennes rygg började svida efter en stund, och fötterna kändes nästan brännheta, nu fick hon panik för första gången och kunde knappt andas i värmen. Hon ropade på Åsa men fick inget svar. Hon försökte komma ut men locket till solariet gick verkligen inte att rubba. Hon ropade och skrek, men ingen hörde, det var ingen där förutom Åsa. Ingen kunde höra. Malin ville inte tro att hennes liv skulle få ett tvärt slut, hon ville inte dö. Vad skulle hända nu? Varje andetag blev jobbigare och jobbigare, det fanns inget att göra. Hon gav upp och försökte förbereda sig på en otäck död. Allting blev svart.
Hon vaknade upp i en näst intill overklig dimma, det kändes som hon hade haft en dröm, hon gnuggade ögonen och tittade sig runt, men det här var inte hennes sovrum, vad konstigt tänkte hon.
-Hallå, hur är det med dig egentligen? Sa Åsa och log mot henne.
-Fy fasen, jag vill aldrig mer välja ett liv där jag måste uppleva smärta när jag dör, nästa liv jag väljer ska få ett lyckligt slut, sa Malin.
Åsa höll med, det var bara det att Malins själ hade en förbannelse över sig som innebar att hon alltid skulle avsluta sina liv i eldslågor, hon var fördömd till evigt lidande, detta därför att i hennes allra första liv hade hon varit en seriemördare och detta lidande hade hon på så vis gjort sig förtjänt av...
Malin fick ta sitt straff i all evighet, det är det som folk kallar för helvetet.
Av Terese
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar